Trettonhelgen

De tre vise männens ankomst till Betlehem

Långt tillbaka i tiden under fornkyrkans tid firades Jesu födelsedag den 6 januari. Dagen kallas Epifania vilket är grekiska och betyder uppenbarelsefest. Men redan på 300-talet bestämde man sig för att Jesus föddes den 25 december.

På trettondagen den 6 januari firas de vise männens ankomst till Betlehem och deras tillbedjan av barnet med gåvor av guld, rökelse och myrra. Själva representerar de, enligt sägnen, Europa, Asien och Afrika, vilka var de tre världsdelar man kände till under medeltiden. De är en symbol för att hela världen hyllade barnet.

Stjärnsångare och spex

Under 1000-talet växte kyrkospel med stjärnsångare fram och de hamnade snart i mer profana sammanhang. I Sverige har vi haft en hel del upptåg under julen med ungdomar som klär ut sig och går omkring i gårdarna och sjunger, spexar, uppför små tablåer, och tigger ihop mat och dryck till julens ungdomsgillen och lekstugor.

På trettonhelgen klädde man följdriktigt ut sig till de tre vise männen och bar runt en stor lysande stjärna. Judas var mer eller mindre självskriven och ibland var Josef med sin stav med och ibland Maria med barnet, änglarna, Herodes och hans knektar. Stjärnsångarnas besök var mer eller mindre stämningsfulla och burleska och har varierat i olika bygder och vid olika tider.

De döda återvände

Förr var trettondagen den 6 januari julens sista dag. Under julnatten (natten mellan julafton och juldagen) hade de döda återvänt från kyrkogården till sina hem men nu ansågs det vara hög tid för dem att ge sig tillbaka till gravarna. Därför kallades trettondagen i Småland t.ex. för ”farängladagen.”

Källa: