Nyår och nyårsfirandets historia
Nyårsfirande genom tiderna
De hedniska romarna hade ett uppsluppet nyårsfirande som de tidiga kristna i romarriket tog avstånd ifrån. Men nyår har inte alltid firats den 1 januari. I det gamla romarriket firades nyårsdagen den 1 mars fram till 153 f Kr och här i gamla Sverige var den 25 mars vår nyårsdag ända fram till 1500-talet.
Även i England firades den 25 mars, ett bruk som inte upphörde förrän 1753. I det Bysantinska riket, bl.a. Ryssland, firades nyårsdagen den 1 september fram till år 1700. Nyårsaftons namn är Sylvester och ett trevligt sätt att fira nyår är att gå på så kallad Sylvesterbal.
Spådom och magi
I forna dagars bondesverige var funderingarna stora hur det skulle bli under det nya året. I brytningen mellan det gamla och det nya kunde man enligt folktron spå och med magi påverka framtiden. Bonden undrade hur hans grödor skulle utfalla, giftasvuxna ungdomar var nyfikna på om de skulle bli gifta och hur deras tillkommande skulle se ut. Och många undrade också om någon på gården skulle gå bort under det kommande året.
Borgerligheten spådde framtiden i smält bly men allmogen hade andra tydor. Nymånen, det s.k. ”nyårsnyet” hade en framskjuten del i tolkningen av framtiden. Från Småland berättas om bonden som tolkade nyårsnyet så att lika många dagar som nyårsnyet doldes av moln lika många dagar skulle säden ligga i jorden. Den unga flickan som ville se in i framtiden skulle niga tre gånger för nymånens skära och läsa upp en vers av nedanstående lydelse:
God dag, nyårsny
Säg mig vems bröd jag ska baka
Vems säng jag ska bädda
Vems barn jag ska föda
(ur ”Den stora julboken” av Jan-Öjwind Swahn)
Från Västergötland berättas om flickor som gick ut vid 12-slaget och sopade ett litet stycke ifrån förstugutröskeln åt gården. Nästa dag skulle den tillkommande komma till gården.
Nyårsafton
Att vaka in nyåret är en sen tradition och en borgerlig företeelse vilken med tiden spritt sig i alla samhällsklasser. Först med påverkan från radio, med klockringning sedan 1927 och därefter, från 1950, med inringning av alla Sveriges domkyrkoklockor kommentarer av, från början, Sven Jerring.
På nyårsafton sänder TV nyårsfirandet på Skansen med uppläsning av Lord Tennysons ” Nyårsklockorna”. Kvällen firas av många i offentlig miljö, vilket man inte kan tänka sig om julafton som firas hemma med familjen och de som inte smäller av ett fyrverkeri vid 12-slaget börjar snart bli räknade. Att skjuta in det nya året med skott går långt tillbaka i tiden.
Nyårsdagen
Nyårsdagen är det borgerliga årets första dag. Enligt folktron skulle ens sinnesstämning den dagen komma att utmärka resten av året. Var man glad skulle man vara på gott humör hela året, gick man upp tidigt blev man morgonpigg och för att hålla sig frisk ett helt år rekommenderades ett äpple.
Vad man fick akta sig för var att inte låna ut pengar eller betala något, då blev det bara utgifter under det kommande året. Viktigt var också att observera årets första besök. Kom det en man betydde det tur, kom det en kvinna skulle året bli oturligt. Speciellt om det var en äldre dam.
I borgerliga kretsar hörde det till att gå på nyårsvisit till högre ämbetsmän och äldre släktingar, ett bruk som upphörde alltmer efter andra världskriget. Nu för tiden ser många på tv-utsändningen av nyårskonserten från Wien. Vid nyår äter vi gott och festligt. I Västra Vingåkers socken i Södermanland önskade ungdomen varandra gott nytt år efter morgonens kyrkobesök med följande ord:
Ja önska dej ett godt nytt år
Att du en vacker fästmö får
Jag önskar dej ett godt nytt år
Att du en vacker fästman får
Till middag blev det sedan fläskstek med bruna bönor och till efterrätt fruktsoppa. Till kvällsmat fisk och gröt som blivit över från nyårsafton.
Källa:
