S:ta Lucia och luciatåg

S:ta Lucia

Helgonet S:ta Lucia, som gett dagen sitt namn, var en ung italienska som led martyrdöden år 304. Hon levde i Syracusa på Sicilien och de finns flera legender om henne med något varierande innehåll.

Vid denna tid var det straffbart att vara kristen i det romerska samhället och det sägs bland annat att hennes fästman angav henne för att var kristen efter att hon givit bort sin hemgift åt de fattiga så han gick miste om hela kakan.

Som hämnd stack hon ut sina ögon och skickade dem till sin fästman och angivare. Hon blev dömd att brännas på bål men lågorna vek undan och till slut blev hon dödad genom att ett svärd stacks in i halsen.

Resterna av henne kan ännu beses i S:t Jeremias kyrka i Venedig. S:ta Lucia är de synskadades skyddshelgon.

Lussefirande

Långt innan seden med luciatåg kom var den 13 december en speciell dag. Lucianatten räknades som årets längsta natt enligt den julianska kalendern.

Vid kalenderreformen 1753 flyttades vintersolståndet till den 21-22 december, men föreställningen om den långa lucianatten levde kvar. Enligt folktron var natten farlig, övernaturliga makter drev sitt spel och djuren kunde tala. Själva Lusse (Lucia) blev liktydig med Lucifer.

Det gällde att hålla sig vaken; i Västsverige började man frukostera mitt i natten. Första frukosten kunde serveras redan klockan 2 och därefter kunde sedan upp till tre frukostar serveras, den sista var den rikligaste.

Det blev både klengåsar (tjocka smörgåsar med riven sandost), revbensspjäll med potatis och den sedvanliga lussegröten, som det finns exempel på från Värmland. Förutom att hålla sig vaken för farliga makter är frukosterandet också en kvarleva från den katolska tiden då julfastan började i gryningen.

Luciatåg

Lucia (Julkort av Jenny Nyström)

Den ljusprydda lucian, som kommer med en bricka på luciamorgonen, var från början en högreståndssed, och förekom framförallt i Västsverige.

Första gången vi hör talas om Lucia är 1764. I mitten av 1800-talet spreds luciaseden vidare.

Val av lucia

På 1920-talet ökade luciafirandets popularitet då Stockholms Dagblad anordnade det första luciavalet och detförsta offentliga luciatåget med kröning av den flicka som vunnit tävlingen.

Från början uppträdde Lucia ensam eller med en eller två följeslagare. Så småningom fick hon ett ganska stort följe där tärnor och även stjärngossar kom att ingå.

Luciasången

Melodin till luciasången skrevs ner av den svenske poeten Gunnar Wennerberg i Italien 1852. Sången handlar egentligen om en stadsdel vid en av hamnarna i Neapel vid namn Santa Lucia och den svenska texten skrevs först på 1920-talet.

Källa: